Preoce
Rutin, men ändå inte.
Fasta, QRF, Reserv osv osv. Veckorna och dagarna flyter ihop och man vet inte om man varit på plats i 2 dagar eller 2 månader. Tur nog så är det inte allt för långt kvar till nästa leave.
Senaste veckan har i alla fall bjudit på massa övningar, de flesta ganska meningslösa för oss fotfolk men de högre staberna måste öva de också. Som exempel så stod vi i 1 timmes marschberedskap i 21 timmar för att åka och förstärka MNBG (W), dvs tyskarna. Efter 21 timmars beredskap så avslutades övningen. Ganska mycket frustration togs ut på gymmet och i rubbhall på kvällen. :-)
Nästa vecka så skall vi påbörja fasta uppgifter igen, dvs bevakning av Camp Victoria och klostret i Gracanica. Inte någon superrolig uppgift men ändå något som vi förväntas lösa med ett leende på läpparna. Som tur är har vår kompanichef sett över lite rutiner så jobbet på klostret har blivit lite bättre.
Nu när vi gjort mer än hälften av uppdraget i Kosovo och en rekstyrka från KS21 är på campen så märks det på soldaterna. På mässen igår så pratades det redan om att man kommer sakna varandra och det börjades koordinera träffar till höger och vänster. Och visst kan man stämma in i den kören, det är faktiskt inte långt kvar och tiden kommer sannorlikt gå väldigt fort.